Nånannanismen – en sjuka i välfärdslandet

Nånannanismen är en mycket märklig företeelse. Nånannanisten är en människa som säger sig vara humanist; en människa som tror, eller vill ge sken av, att hon eller han är god™ – en Nånannanist är alltid lite ”ädlare” än andra människor. Nånannanisten lever i en värld där någon annan alltid är den som skall ta hand om saker, betala för saker eller råka ut för negativa konsekvenser som ett resultat av dåliga beslut. Nånannanisten lovar allt åt alla, sen får någon annan hantera verkligheten – och det är ju inte särskilt svårt att ge löften som någon annan sedan förväntas införliva.

Vilka är Nånannanisterna?

Henrik Schyffert är ett bra exempel. När han intervjuades angående flyktingmottagandet svarade han bland annat:

”[…]Europa måste släppa in allihopa, det är det inget snack om. Folk tror att det här ett stort problem, men det är jättefå människor som ska in nånstans där det är gott om folk. Det är inget problem att få plats med de här människorna. Det är inte tal om någon massinvandring. Ett jasplan kostar en miljard, om vi säljer ett sånt så har vi råd att ta emot de här människorna […]”

Släppa in allihop? Sälja ett JAS-plan? Tror han att det handlar om en engångsavgift? Hur många JAS-plan skall vi sälja för att finansiera alla de år som det tar för de nyanlända att bli självförsörjande? Anna Kinberg-Batra sa, för inte så länge sen, i Aftonbladet:

”Bara en av fyra nyanlända som kom till Sverige 2008 har en helårsanställning i dag.”

Efter 8 år är alltså 75% antingen arbetslösa, utbildar sig eller har ett hittepå-jobb – efter 8 år. Schyfferts slutkläm är rent skrattretande:

”Jag är inte insatt eller beläst i det här, jag är bara känslostyrd.”

Känslor skapar tyvärr inga resurser. Min teori är att han kommer med sina utspel enbart för att gynna sin egen karriär – för hur många tror att han skulle vara intresserad av att bosätta sig i Husby? Nej, just det ja, det är det ju någon annan som skall göra.

En sorglig effekt av sådana här utspel är att folk låter sig påverkas av dem – som om en ”kändis” åsikt skulle väga tyngre på grund av själva kändisskapet – som om en komiker helt plötslligt hade blivit migrationsexpert enbart för att han är känd.

Gudrun Schyman är ett annat exempel. Hon har, i egenskap av partiledare för ett parti som hon outgrundligt nog anser vara tillräckligt kompetent för att styra ett land, på fullaste allvar lovat att en massa saker skall bli kostnadsfria för medborgarna. När hon sen fick frågan hur det skulle finansieras, så svarade hon:

”- Vi kan inte ha pengarna i högsätet. Man får inte vara så fyrkantig.”

och

”- Vi håller på att få en debatt där man inte får öppna munnen utan att det kommer ut ett kvitto först. Det är absurt att man inte får prata visioner och idéer. En ekonomism har nästlat sig in i politiken.”

Ja Gudrun, det beror på att allt till största delen handlar om just pengar – men det kanske var en nyhet för dig? Det är bra att ha visioner, men om man vill verka någorlunda trovärdig så måste man också ha en plan för hur det skall gå till i verkligheten.

Ovanpå detta har hon lovat diverse åtgärder för att sätta käppar i hjulen för ekonomin (men det förstår hon förmodligen inte själv – pengar är ju inte så viktigt). Om Feministiskt Initiativ hade haft egen majoritet så hade det gått väldigt fort utför med Sverige. Av de etablerade partierna så är de det farligaste för landet som helhet.

”Hon betonade att FI bara presenterar sina ekonomiska riktlinjer. Det inte handlar om en ”fullödig skuggbudget”, eftersom partiet inte har de resurser som krävs för detta och inte heller tyckt det varit nödvändigt.”

Hennes eget bidrag till flyktingmottagandet var en danslektion.

Här är en kvinna som plötsligt inser vad andra har pratat om så länge:

”Jag har alltid argumenterat starkt mot alla former av rasistiska kommentarer men plötsligt befinner jag mig i en situation som är helt ny för mig. Nu när jag själv är personligt berörd och mina egna barns trygghet är hotad så vattnas alla mina tidigare argument ur” skriver en kvinna och säger att hon inte kommer våga låta sina barn leka på lekplatsen intill boendet.

Visst är det underligt att vissa människor måste bli personligt berörda innan de fattar?

Andra sidor av Nånannanismen

Ett par andra varianter av Nånannanismen är avsaknad av empati, samt en vilja att gynna alla förutom den egna befolkningen. Ett exempel på avsaknad av empati är när en rullstolsbunden kvinna på Gotland blev gruppvåldtagen i flera timmar av en grupp asylsökande. Radikalfeministernas (radikalfeminister brukar också vara Nånannanister) respons på detta var att åka till Gotland och protestera – emot rasism. Som självutnämnda representanter för Sveriges kvinnor trodde man ju kanske att de skulle åka ut till Gotland för att stötta våldtäktsoffret, inte förövarna.

Ett exempel på att gynna alla förutom den egna befolkningen är att vissa vill ge asylsökande – och till och med människor som uppehåller sig illegalt i landet (så kallade ”papperslösa”) – fri, eller kraftigt subventionerad, sjukvård. Andra har fått företräde i bostadskön, vilket naturligtvis har retat upp människor som kan ha stått i kö i närmare 15 år.

Var inte en Nånannanist – avgör när det är dags att känna, och när det är dags att tänka.

0
Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nånannanismen – en sjuka i välfärdslandet

  1. Pingback: Lever du med skammen? Det är inte ditt fel. | Fahlstorm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 4 =